AFFANTAR v.

0.1 afanta, afantao, affantao, affantar, affante.

0.2 Etimo incerto. || Cfr. Marri, pag. 30.

0.3 Bonvesin, Volgari, XIII tu.d. (mil.): 1.

0.4 Att. solo in Bonvesin, Volgari, XIII tu.d. (mil.).

0.7 1 Sparire.

0.8 Rossella Mosti 03.09.1998.

1 Sparire.

[1] Bonvesin, Volgari, XIII tu.d. (mil.), Laudes de Virgine Maria, 144, pag. 216: Quand l'av vezuo lo fra, el l'á ben cognoscudho, / Ben sa k'el è un demonio in specia d'om metudho: / Incontinent sconzura quel servo malastrudho, / Lo qual voss affantar, sed el havess possudho.

[u.r. 05.08.2005]